Svåra prövningar och tuffa motgångar. Det var genom dom upplevelserna som jag i efterhand utvecklade en medvetenhet över min personliga tillväxt. Hade tuffa år i barndomen. Genom att både lämna dom åren bakom mig och sedan leva vidare med dom minnena från den tiden, gjorde att jag reste igenom olika faser som ung vuxen. Formades om på nytt.

Fick fantastisk hjälp när jag träffade min sambo. Som nu varit min sambo sen 9 år tillbaka. Först kändes det skrämmande med den hjälpen. Jag visste inte riktigt hur jag skulle vara mottaglig för det. De orden som cirkulerade mest i huvudet då var ”Ensam är stark” som hade följt med sen tonåren.

Men det fanns också en annan djup inre röst. Den med viljan till att bli den bästa versionen av en själv.

Att bli ärlig om min sorg, tillåta alla mina känslor och våga vara närvarande. Jag behövde bli medveten om beteende och vanorna från den tiden som jag hade utvecklat i den miljön. Hitta verktygen för att hantera dom. Viljan över att bygga något eget och skapa något som hade betydelse vann över det gamla jaget.

Som ung tyckte jag alltid att tiden var min största fiende.  Idag känns den helt annorlunda. Jag är tacksam och kan omfamna tiden istället för att känna mig fastlåst vid den.