Ibland behövs inte mer än en bit hemmagjord pizza och ett glas kallt vatten för att en vanlig kväll ska kännas lite filmisk.

Det doftade tomat, ost och någonting vagt nostalgiskt i hela köket. Kanske var det just den där blandningen av varm ugn och kvällsljus. Kanske var det känslan tillsammans med Daniel. En dag i vardagen där vi står i köket tillsammans. Jag med ivriga rörelser och halvfärdiga idéer. Han med lugnet att fundera länge över toppingbeslut.

Igår blev det en snabb middag med färdig pizzabotten – krispig i kanten och precis lagom mjuk inuti. Toppad med tomatsås, parmaskinka, plommontomater, burrata och avslutningsvis ruccola. Salt, syrligt, krispigt och mjukt. Allt på samma gång.

Kanske blev jag lite extra nöjd för att det inte bara smakade gott, den gjorde sig också fin på bild. Jag lekte lite i VSCO, drog ner kontrasten, la på ett mjukt analogfilter och smög in lite kornighet i Lightroom. Som en stillbild ur en gammal semesterfilm.

En snabb middag som blev en påminnelse om hur fint det är att stanna upp. Laga något smidigt. Klicka av några bilder, äta långsamt och sen redigera i lugn och ro.

Vad lägger du helst på din pizza? Och har du ett filter eller en fotostil när du fotar mat?