Det har gått ett tag sedan jag skrev här sist. Mitt senaste inlägg var i Juni. Då om sommarläsning och känslan av att ha massor framför mig. Jag tänkte skriva igen för ett par veckor sen, men tappade suget och tråden. Ibland blir det så, orden fastnar och lämnas i ett utkast.
Tankar om framtiden
Sommaren har i övrigt rullat på i sin egen takt. Jag har haft stunder av eftertanke, där framtiden snurrat i huvudet. Det känns som om något inom mig vill börja ta form. En önskan kanske om att skapa mer trygghet både ekonomiskt och yrkesmässigt. Men också med en stilla beslutsamhet: Vad behöver jag? Vad vill jag?

Små utflykter och sommarkvällar
Det har funnits många fina dagar i sommar. En vardag som blandats med små utflykter och trevligheter. Som en matmarknad i Karlskrona tillsammans med vänner, där vi sedan åkte till Café mandeltårtan i Ronneby för en fika. En kräftskiva en annan kväll med kompisgänget som man gärna sparar i minnet. Ett besök på kiviks musteri med min andra hälft, där vi för första gången åt på deras restaurang.


Hemmamys och små gäster
Jag har suttit i solen med Daniel vid olika tillfällen, antingen för att äta glass eller våfflor på Café art – ofta tillsammans med trevligt sällskap. En annan dag värkte armarna efter en lång paddeltur på Halen i Olofström. Det har varit stunder som lämnat efter sig både värme och tacksamhet.
Det har också blivit många dagar av hemmamys. En bok i solstolen, promenader, journaling i min selfcare-dagbok och katterna som bjudit på sällskap. Vi har till och med haft besök av rådjur som verkar tycka lite för mycket om våra gula rosor.


Det som inte blev
Några saker jag trodde att jag skulle göra mer av i sommar var att rita och pyssla. Men det har inte blivit av. Det har funnits på plats i huvudet om att morgondagen är en ny dag med ett nytt tillfälle. Men så har kreativiteten tagit sig andra former, mer i tanken än på papper och det är okej.

Blick mot sensommar och höst
Snart väntar hösten runt hörnet. Och jag börjar försiktigt känna ett skrivsug igen. Det får komma i sin egen takt.
Tack för att du läser.








Lämna en kommentar