I år landade jag i en juldukning i blått, vitt och beige, med små inslag av naturmaterial. Först tänkte jag köpa nytt. Jag sparade bilder, klickade runt, la saker i varukorgen. Men ju mer jag hittade desto mer steg kostnaden. När jag såg prissumman började det strama åt inombords.

Samtidigt formades en tanke. Jag behöver spara pengar och prioritera annat inför bebis ankomst nästa år. Vad kan jag göra istället? Vad är min budget? Och vad har jag redan hemma?

Varför måste man köpa nytt hela tiden? Och varför blev det min första tanke – att nytt porslin, nya dukar och nya dekorationer var enda sättet att få till en fin juldukning?

Allt eftersom dessa tankarna snurrade, började en idé ta form. Om återanvändning. Om att se det man redan har med nya ögon.

Jag vill ha det enkelt och okomplicerat, men med en varm och mysig stämning. Vi har redan ett fint blått porslin, återanvändbara kristallglas i plast, silvriga bestick, ljusstakar, värmeljus och bordsgirlanger sedan tidigare. Färgerna fanns där – det gällde bara att våga lita på dem.

Det viktigaste för mig i år är känslan. Att hemmet får präglas av lugn, natur och värme. Kanske extra mycket just i år, med tanke på platsen vi bor på och livet som växer här inne.

En spark i magen från lilleman påminde mig om det som är på väg och fick mig att le. Jag vet redan nu att jag kommer minnas den här julen för just känslan. För tankarna jag bearbetar, för stunden som finns här och nu – med en bebis i magen.

Första julen med en liten som gör sig påmind genom sina sparkar. Som får mig att le, bli överraskad och stanna upp. Och som påminner mig om vad som är viktigast.

När jag såg bordet i eftermiddagsljuset, med det jag redan hade hemma, kände jag ett lugn. Det här räcker. Det här är vår jul.